Simultan Krippenspiel

Soli, SSAATTBB, vln, vla, vcl, tuba, Teorb, slagverk, multimedia tape

Durata 50´

Ett Dadaistiskt juloratorium?

Den tyske författaren och skådespelaren Hugo Ball anlände till Zürich i självvald exil år 1915, desillusionerad efter att hans hemland Tyskland invaderat Belgien. I Zürich grundade han ”Cabaret Voltaire” tillsammans med sin blivande hustru, kabarésångerskan Emmy Hennings. Kabarén skulle erbjuda ”konstnärlig underhållning” och lockade snart avantgardister som Hans Arp, Marcel Janco, Marietta di Monaco och Tristan Tzara.

Programmet på kabarén påverkades starkt av det brutala kriget och de politiska omvälvningarna runt Schweiz, och föreställningarna var högljudda, experimentella och ofta provocerande. Publiken stormade scenen mer än en gång. Den 28 juli 1916 proklamerade Hugo Ball det dadaistiska manifestet på Cabaret Voltaires scen – och en ny -ism inom konsten var fött.

DADA var en sorts proto-modernism som tog tydligt avstånd från alla konstnärliga och estetiska konventioner. Det var också en skarp protest mot världens politiska och sociala tillstånd. Zürich-dadisterna ifrågasatte själva meningen med konst och skrev ljuddikter med nonsensord bestående av slumpmässiga ljud, samt komponerade ”bruitistisk” musik skapad av ”verkliga” ljud (fläktar, klockor, radioapparater m.m.). Det finns mycket lite inom dagens avantgardistiska konstscen som inte redan har gjorts av dadaisterna för mer än hundra år sedan.

Tidigt sommaren 1916, innan dadaismen manifesterades, hölls en ”Grand Soirée” på Cabaret Voltaire. Programmet innehöll ett julspel (!): ”Simultan Krippenspiel – Concert Bruitiste.” Manuskriptet till verket var uppdelat i två sidor. På ena sidan återfanns den traditionella julevangeliet enligt Lukas. På motsvarande sida fick de välbekanta karaktärerna – Josef, Maria, Ängeln, Herdarna med flera – repliker på rappakalja. Ljud- och ljuseffekter skrevs onomatopoetiskt i manuskriptet och framfördes av skådespelarna med röster och olika föremål. Det är denna lager-på-lager-struktur – det traditionella julevangeliet tillsammans med den nyskrivna bruitistiska ljuddikten – som Ball syftar på när han kategoriserar verket som ett ”simultant” julspel.

”Simultan Krippenspiel – Jul enligt DADA” är inte ett dadaistiskt verk. Musiken rör sig längs gränsen mellan meningslöshet och tolkning. Ibland ger musiken mening åt de nonsensartade replikerna, ibland lämnar den dem helt utan förklaring. Centrala gestalter är Josef, Maria och evangelieberättaren. Kören skapar den märkliga ljudvärld som antyds i Balls text. Elektronik och slagverk utvidgar ljudpaletten och inför bruitistiska inslag. De övriga instrumenten används både konventionellt och experimentellt, och fungerar som ytterligare, icke-namngivna karaktärer i dramat.