Judassånger

En kammaropera om svek, skuld – och möjligt försoning
Libretto: Elisabeth Öberg-Hansén

Jesus (Sop), Judas (Mz), Kör (sop,Alt), bfl, slv(1), cello, org, Teorb.

Durata: 55´

Vad hände mellan långfredagens död och påskdagens ljus?
Vem var Judas – förrädare, verktyg, älskad vän?

”Judassånger”är den tredje delen i tetralogin De heliga dagarna– en cykel av större verk som musikaliskt följer påskens liturgi, dag för dag. Där skärtorsdagens och långfredagens händelser har getts rik musikalisk gestalt i traditionen, vilar påskaftoni tystnad. Gud är död. Kyrkan står ofta tom. Men i detta tomrum ställs de kanske mest brännande frågorna.

I Judassånger får vi följa en möjlig händelse: ett möte mellan Jesus och Judas i dödsriket. Judas har tagit sitt liv. Jesus har just dött. Vad säger de till varandra där – i gränslandet mellan nederlag och förvandling?

Prästen och librettisten Elisabeth Öberg-Hansén har skapat en poetisk och existentiell text som ställer frågor snarare än ger svar:
Var Judas förutbestämd att förråda Jesus? – och i så fall, är han verkligen en förrädare? Är försoning möjlig även för den som bröt allt?

Operan är skriven för fyra röster:

• Jesus – sopran

• Judas – mezzosopran

• Kör – sopran och alt, som gestaltar rösterna i Judas inre: ibland anklagande, ibland tröstande, ibland viskande som skuggor från det undermedvetna.

Instrumentationen är en medveten anakronism: barockens blockflöjt och luta, romantikens cello, och modernismens slagverk möts i ett tidlöst klangspråk. Musiken rör sig mellan naken tystnad och expressiv intensitet – en klanglig motsvarighet till påskaftonens andliga mellanrum.

Judassånger är inte en dom över Judas, utan en inbjudan att se honom – och oss själva – med nya ögon. En meditation över skuld, ansvar och det möjligt ofattbara: att nåden kan sträcka sig dit ingen förväntar sig.