De befriade skuggorna
De befriade skuggorna
Uppståndelsekantat
Text: Niklas Rådström och Bibeltexter
SATB-slv(3)-org/soli-SATB-1111-2110-hp-timp-slv(1)-str
Durata: 80´
”De befriade skuggorna”är den avslutande delen i tetralogin De heliga dagarna– ett av vår tids mest omfattande kyrkomusikaliska verk. Tetralogin, som omfattar hela påskens liturgiska drama från skärtorsdag till påskdag, har vuxit fram under 16 år och uruppfördes i etapper mellan 2003 och 2019. Med sina nära fyra timmars musik utgör De heliga dagarna en ovanlig helhet i sakral musiktradition – på en gång djupt förankrad i kyrkoåret och konstmusikens narrativa kraft, en kyrkomusikalisk motsvarighet till Wagners ”Nibelungens Ring”.
Påskdagens verk, ”De befriade skuggorna”, är en uppståndelsekantat för två körer och två orkestrar – en scenisk och en från läktaren. Detta antifonala upplägg med olika klanger skapar en dialog mellan närvaro och avstånd, kropp och ande, jorden och det himmelska. Musikens rumslighet fördjupar och förkroppsligar det som texterna kretsar kring: påskdagens omvälvande mysterium.
Berättelsen – från graven till den levande närvaron
Verket inleds vid den tomma graven. Maria från Magdala och de andra kvinnorna kommer för att smörja Jesu kropp – men finner stenen bortrullad. Deras sorg får inget svar; den uppståndne visar sig men säger avvisande: ”Rör mig inte!” Det uppstår ett nytt tomrum – en osäker glipa mellan död och liv. Det är i detta mellanrum som hela verket utspelar sig.
I nästa del förflyttas vi till vägen till Emmaus, där två lärjungar vandrar tillsammans med en främling. Först när han bryter brödet för dem förstår de att det är den uppståndne de mött. Det är en berättelse om förvandling: från sorg till förundran, från blindhet till upplysning.
Efter ett interludium där vi gör ett musikaliskt besök till evigheten och Guds mäktiga och mystiska tron följer mötet vid Tiberiasjön, där lärjungarna återvänder till fisket – sin vardag – men får syn på en man vid stranden som bjuder dem att kasta ut näten på nytt. Den välbekanta gesten, måltiden på stranden och återkallelsen av Petrus gör att lärjungarna känner igen sin mästare. De börjar tro på en ny gemenskap bortom dödens gräns.
Den avslutande delen fördjupar temat och ställer den existentiella frågan:
Vad betyder uppståndelse i vår tid?
Det är inte bara en historisk händelse som återberättas, utan ett tillstånd, en möjlighet, en inbjudan till omdaning – för individen, samhället och världen. Uppståndelsen blir i De befriade skuggorna ett nu, inte ett då.
Ett samtida passionssvar
De befriade skuggorna är inte bara enl triumfsång, utan ett djupt utforskande av vad det innebär att återvända till livet efter död, förlust eller tvivel. Det är en musikdramatisk gestaltning av sårbarhet, förundran och ny födelse – där ljuset inte raderar skuggorna, utan befriar dem.
